*

Alltså,jag har kommit på en sjuk sak.
Jag älskar smuts i en viss grad!
Tex när jag skurar golven och ska hälla ut vattnet,så vill jag att vattnet ska vara så skitigt som möjligt och jag kan heller inte hälla de i toastolen.
För då ser man inte hur skitigt de är direkt,jag måste sakta hälla det i handfatet och då riktigt gottar jag mig i att se smutsvattnet...
Ja vet,de känns inte normalt..
Samma sak när man tvättar kläder,jag vill helst stanna i tvättstugan tills maskinen börjar tvätta bara föra att se om vattnet är smutsigt,av kläderna.
Tyvärr så är kläderna sällan så skitiga så de blir brunt vatten,men om jag tvättar Cornelias overall som hon haft i sandlådan eller en matta som inte tvättats på länge,då är ju vattnet lite smutsat :)
Kanske gillar jag det för att jag känner att jhag gjort ett bra jobb med att ha tagit bort så mycket smuts och de känns ju alltid bra att göra rent..
Jag vet inte,men länge har jag burit denna hemlighet som jag nu väljer att gå ut offentligt med ;)
Och idag har jag både skurat och tvättat en skitig matta,vilken lycka!